Resistensbestämning
Resistensbestämningen visar bakteriens känslighet för olika antibiotika. Resultaten bedöms med SIR och tolkningen är följande:
S = Känslig, sensitiv
Infektionen kan förväntas svara på behandling med detta antibiotikum vid dosering rekommenderad för denna typ av infektion. Bakterien har inga påvisade resistensmekanismer mot medlet.
I = Känslig vid ökad antibiotikaexponering (susceptible, increased exposure)
Dosering eller administrationssätt måste anpassas så att tillgången på antibiotika i infektionshärden ökar för att ha effekt på bakterie med lägre känslighet.
R = Resistent
Klinisk effekt av behandling med detta medel är osannolik.
Bakterien har förvärvat betydelsefulla resistensmekanismer eller är naturligt resistent mot medlet.
Bakterier utan resistensbestämning
Stafylokock aureus är vanligtvis känsliga för flukloxacillin/kloxacillin. Vi undersöker alla stafylokocker för känslighet mot flukloxacillin och gör en fullständig resistensbestämning till slutenvård eller på begäran. När vi upptäcker att en Stafylokock aureus har resistens mot flukloxacillin kontaktar vi remitterande inrättning. Då kallas de methicillinresistenta Stafylokock aureus (MRSA) och är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.
Streptococcus pyogenes (grupp A streptokock), S. agalactiae (grupp B streptokock) och S. dysgalactiae (grupp C eller G streptokock) är alltid känsliga för penicillin V (fenoxymetylpenicillin).
Streptococcus pneumoniae (pneumokocker) är vanligtvis känsliga för penicillin V. Vi skickar kompletterande svar om resistensbestämningen avviker från det normala.
De flesta Moraxella catarrhalis bildar beta-laktamas och kan behandlas med amoxicillin-klavulansyra (Spektramox), erytromycin, tetracyklin och trimetoprim-sulfa.
Kinolon - vad är det?
Kinolon är samlingsnamnet för en grupp antibiotika som heter fluorokinoloner som omfattar ciprofloxacin, moxifloxacin och levofloxacin. När det står kinolon S i resistensbestämningen innebär det att bakterien är känslig för samtliga fluorokinoloner.
Kinoloner och cefalosporiner bör bara användas vid givna indikationer enligt Läkemedelkommitténs terapirekommendationer. Studier har visat att kinoloner och cefalosporiner driver resistensutvecklingen hos gramnegativa tarmbakterier.