Nationella styrande dokument
Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för Osteoporos - sekundärprevention efter fraktur
Förekomsten av osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer ökar med stigande ålder. En fraktur som uppkommer efter lättare trauma, till exempel fall i samma plan, beror vanligen på osteoporos. I Sverige förekommer årligen cirka 85 000 osteoporosrelaterade frakturer i andelen av befolkningen som är över 50 år. En av de starkaste riskfaktorerna för ny fraktur är att patienten redan tidigare har haft en fraktur. För en patient som är över 50 år fördubblar en fraktur i höft, kota, bäcken, överarm eller handled risken för en ny skelettskada. Denna risk är som störst under de två första åren efter att patienten har fått en fraktur.
Vårdförloppet inleds vid misstanke om osteoporos hos patient som nyligen haft en fraktur och därmed har hög risk för ny fraktur, omfattar utredande och behandlande åtgärder och avslutas när en plan för uppföljning har upprättats tillsammans med patienten.
Vårdförloppet är indelat i två förlopp, baserat på typ av fraktur och huruvida det primära omhändertagandet sker i sluten- eller öppenvård. Avgörande för vårdförloppets effektivitet är snabb och korrekt identifiering av frakturpatienter, vilket idag med fördel kan göras genom frakturregistret. Det övergripande målet med vårdförloppet är att minska risken för ytterligare frakturer hos patienter med osteoporosrelaterade frakturer genom att strukturerat identifiera och handlägga patienterna. Detta kan genomföras på olika vårdnivåer och i alla delar av landet.
Målsättningen med vårdförloppet är att personer med osteoporosrelaterade frakturer ska
- identifieras systematiskt
- få en adekvat riskbedömning och utredning avseende osteoporos
- få personanpassade interventioner avseende läkemedel
- få information om fallprevention
- få övriga preventiva åtgärder.
Länk till Personcentrerat och sammanhållet vårdförlopp för Osteoporos - sekundärprevention efter fraktur