Direkt till innehållet

Försäkringsmedicinsk termbank

Försäkringsmedicinska och försäkringsjuridiska begrepp samt förklaring av vad de innebär.

Vid förslag på nya begrepp till denna förteckning, kontakta gärna fredrik.c.johansson@regionhalland.se

Aktivitetsersättning

Aktivitetsersättning är en ersättning som patienten kan få om vederbörande är mellan 19 och 29 år och har en sjukdom eller en funktionsnedsättning som gör att han eller hon inte kan arbeta under minst ett år. Under tiden med aktivitetsersättning kan patienten få stöd och hjälp med att kunna börja arbeta.

Aktivitetsersättning, information från Försäkringskassan

Allmänt: Sjukdom och skada – Info riktad till hälso-och sjukvården

Information för dig som arbetar inom hälso- och sjukvården om medicinska underlag, alternativ till sjukskrivning och hur Försäkringskassan bedömer rätten till ersättning.

Försäkringskassans hemsida – information riktad till hälso- och sjukvården

Allmänt: Ersättningar från Försäkringskassan A-Ö

Ersättningar från Försäkringskassan A-Ö

Allvarlig sjukdom – Socialstyrelsens definition

Om patienten har en, enligt Socialstyrelsens definition, allvarlig sjukdom finns det ingen gräns för hur många dagar som vederbörande kan få sjukpenning. Vid allvarlig sjukdom sänks inte sjukpenningen efter ett år, utan patienten behåller ersättningen motsvarande 80 procent av sin sjukpenninggrundande inkomst.

Kriterierna för allvarlig sjukdom samt förtydliganden av begreppet

Arbetslivsinriktad rehabilitering

Arbetslivsinriktad rehabilitering, information från Försäkringskassan

Arbetsresor

Arbetsresor, information från Försäkringskassan

Arbetstidens förläggning vid partiell sjukskrivning

Vid partiell sjukskrivning är huvudregeln att arbetstiden förkortas lika mycket varje dag, om det inte finns medicinska skäl att förlägga arbetstiden på något annat sätt. De medicinska skälen ska i så fall anges i läkarintygets fält för detta. Patienten bör alltid stämma av varianter av arbetstidsförläggning med Försäkringskassans handläggare.

Arbetsträning

Möjlighet till arbetsträning finns för patienter som har sjukpenning, sjukersättning eller aktivitetsersättning. Arbetsträning ska bara användas när den bedöms leda till att patienten blir arbetsför och kan återgå i arbete. Under den tid som patienten deltar i rehabilitering kan vederbörande få rehabiliteringsersättning alternativt behålla sin sjuk- eller aktivitetsersättning.

Arbetslivsinriktad rehabilitering, information från Försäkringskassan

Avstämningsmöte med Försäkringskassan

Vid ett avstämningsmöte utreder och bedömer Försäkringskassan tillsammans med patienten dennes medicinska tillstånd, arbetsförmåga och möjligheterna till eventuell rehabilitering. Det finns flera syften med ett avstämningsmöte:

  • Alla parter ska få samma information samtidigt. Det ökar förutsättningarna för att det blir rätt från början.
  • Förutsättningarna för en gemensam förståelse av hinder och resurser ska öka. Det kan i sin tur leda till en effektiv och hållbar planering av de åtgärder som din patient behöver för att komma tillbaka till arbetslivet så snart som möjligt.
  • Alla parter ska ha en tydlig bild av om det finns andra faktorer än medicinska som påverkar patientens arbetsförmåga, t ex sociala, ekonomiska eller arbetsmarknadsmässiga. I så fall kan Försäkringskassan behöva samordna de olika insatserna.
  • Som behandlande läkare ska du få en helhetsbild av patientens situation när du ska bedöma eventuella behov av åtgärder.

Arbetslivsinriktad rehabilitering, information från Försäkringskassan

Förebyggande sjukpenning

Om patienten behöver avstå från att arbeta på grund av en medicinsk behandling eller rehabilitering kan vederbörande få förebyggande sjukpenning. Behandlingen eller rehabiliteringen ska syfta till att förebygga eller förkorta sjukdom.

Om patienten har nedsatt arbetsförmåga pga sjukdom så är det istället sjukpenning som är aktuellt – inte förebyggande sjukpenning. Avgörande för vilket intyg/utlåtande läkaren ska skriva är således huruvida läkaren bedömer att arbetsförmågan är nedsatt (sjukpenning) eller ej (förebyggande sjukpenning).

Förebyggande sjukpenning, information från Försäkringskassan

Förstadagsintyg, så kallat

Av Sjuklönelagen (1991:1047), 10 §, framgår att: ”Försäkringskassan skall, under förutsättning att det finns särskilda skäl som talar för det, självmant eller på framställning av arbetsgivaren ålägga arbetstagaren att genom intyg av läkare eller tandläkare styrka nedsättningen av arbetsförmågan

  1. från och med en tidigare dag än sjunde kalenderdagen efter sjukanmälningsdagen i en pågående sjukperiod, eller
  2. från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod.

Ett beslut enligt första stycket 2 får inte avse längre tid än ett år.

Ett beslut enligt denna paragraf gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet eller bestäms av en domstol som prövar beslutet. Lag (2004:788).”

10 a § ”En arbetsgivare får, om det finns särskilda skäl för det, begära att arbetstagaren genom intyg av läkare eller tandläkare styrker nedsättningen av arbetsförmågan från och med en tidigare dag i sjukperioden enligt 10 § första stycket 1 eller från och med den första dagen av varje kommande sjukperiod enligt 10 § första stycket 2. En begäran som gäller kommande sjukperioder får inte avse längre tid än ett år.

Intyget behöver inte innehålla närmare uppgift om vilken sjukdom arbetstagaren lider av. Arbetsgivarens begäran skall vara skriftlig.

Har arbetstagaren utan godtagbart skäl underlåtit att lämna ett intyg i enlighet med begäran enligt första stycket, är arbetsgivaren inte skyldig att utge sjuklön för den del av den aktuella sjuklöneperioden för vilken det saknas sådant intyg.

Om en fråga som avses i första stycket regleras i ett kollektivavtal som avses i 2 § andra stycket, tillämpas inte bestämmelserna i första och andra styckena. Lag (2007:1004).”

Försäkringstillhörighet

Patienten är försäkrad i Sverige om vederbörande bor eller arbetar här. Det innebär att han eller hon kan ha rätt till olika ersättningar från den svenska socialförsäkringen, till exempel barnbidrag, föräldrapenning eller sjukpenning.

Försäkringskassan måste utreda om patienten är försäkrad i Sverige när vederbörande ansöker om ersättning från Försäkringskassan. Om vederbörande inte är försäkrad kan ingen ersättning från socialförsäkringen utgå. Patientens försäkring påverkas om vederbörande bor eller arbetar i ett annat land än Sverige.

Det är inte medborgarskapet som avgör om patienten ska vara försäkrad i Sverige, utan var hen bor eller arbetar. Om patienten har bott eller arbetat i ett annat land inom EU/EES eller i Schweiz kan vederbörande vara försäkrad där.

Försäkrad i Sverige, information från Försäkringskassan

Högriskskydd, särskilt

Särskilt högriskskydd innebär att arbetsgivaren kan få ersättning för den anställdes sjuklönekostnader om den anställde riskerar att ha långa sjukperioder eller riskerar att vara sjuk ofta. Den som är sjuk ofta kan även slippa karensdagarna.

Om den anställde har en medicinskt väl dokumenterad sjukdom som gör att han eller hon måste vara borta ofta eller länge från arbetet kan sjuklön eller sjukpenning betalas ut redan från första dagen. Med ”ofta” menas att antalet sjukdomsfall under ett år bedöms bli fler än tio och ”länge” är 28 dagar. Om den anställde beviljas särskilt högriskskydd kan han eller hon begära ersättning för hela sjuklönekostnaden från Försäkringskassan.

Särskilt högriskskydd, information från Försäkringskassan

Intyg för sjukpenning inklusive arbetsresor

Här kan du som har en patient som ska ansöka om sjukpenning läsa om hur du fyller i läkarintyget och vem som gör vad. Här kan du även läsa om alternativ till sjukskrivning, såsom arbetsanpassning, arbetsresor och förebyggande sjukpenning.

Ifyllnad av läkarintyg för sjukpenning samt information om alternativ till sjukskrivning, information från Försäkringskassan

Karensavdrag

Den 1 januari 2019 avskaffades karensdagen och ersattes av ett karensavdrag. Syftet med ändringen är att det avdrag som görs när man är sjuk ska vara rättvist och förutsägbart.

Karensdagen ersätts av ett karensavdrag, information från Försäkringskassan

Läkare med fördjupad kunskap i försäkringsmedicin – rollbeskrivning

Läkare med fördjupad kunskap i försäkringsmedicin utgör en lokal försäkringsmedicinsk kunskapsresurs för övriga läkare och medarbetare – ett värdefullt stöd i det kliniska arbetet med sjukskrivningsrelaterade patientfall.

Det försäkringsmedicinska kunskapsområdet omfattar bland annat kunskap om socialförsäkringsbalken, olika aktörers roller och uppdrag i sjukskrivningsarbetet, försäkringsmedicinska kunskapsstöd, försäkringsmedicinska bedömningar samt intygsutfärdande. Handledning och kliniskt förbättringsarbete är också viktiga delar.

Nationellt Försäkringsmedicinskt Forum antog 2017 följande definition av försäkringsmedicin:
”Det försäkringsmedicinska kunskapsområdet innefattar medicinsk undersökning och utredning, bedömning av funktionstillstånd och aktivitetsnivå samt förebyggande, behandlande och rehabiliterande insatser kopplat till försäkringsmässiga ställningstaganden och hur dessa påverkar individen.”

Utgångspunkten är tvärvetenskaplig kunskap och beprövad erfarenhet samt det ömsesidiga förhållandet mellan sjuklighet, medicin och försäkringssystem.

Läkare med fördjupad kunskap i försäkringsmedicin, kvalifikationer:

  • Är intresserad av det försäkringsmedicinska kunskapsområdet
  • Är specialistläkare eller i slutfasen av ST
  • Har genomgått Region Hallands utbildning i försäkringsmedicin på fortbildningsnivå
  • Har auskulterat en heldag på Försäkringskassan (rekommendation)

Normalt förekommande arbete, begreppet

Ett i försäkringsmedicinsk bemärkelse s k normalt förekommande arbete ”…ska röra sig om vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning med hänsyn till hans eller hennes medicinska besvär. Anställningar som på något sätt subventioneras av det allmänna kan inte anses ingå i begreppet.” Referens: Försäkringskassans Domsnytt 2018:015 Högsta förvaltningsdomstolens (HFD) domar den 26 juni 2018 i mål nr 607-17 och 667-17

Oskäligt, försäkringsjuridiskt begrepp

Nedan återges förklaringen av det försäkringsjuridiska begreppet oskäligt. Informationen är hämtad ur Vägledning 2015:1 version 8, Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning, Försäkringskassan

Det är bra att ha kännedom om detta begrepp och dess kriterier, då Försäkringskassan ibland som ett led i sin utredning kan ställa kompletterande frågor relaterade till tillämpningen av begreppet oskäligt.

11.5.6 Oskäligt
Begreppet oskäligt infördes fr.o.m. den 1 januari 2010 efter initiativ från Socialförsäkringsutskottet (bet. 2009/10:SfU13 s. 7 f.). Motivet var att det visat sig finnas fler situationer än de som ryms inom särskilda skäl då det kan vara oskäligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till annat arbete än sådant som finns hos arbetsgivaren eller i det egna företaget.

Om det inte finns särskilda skäl ska Försäkringskassan alltså pröva om det kan anses oskäligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga i förhållande till ett förvärvsarbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden. I så fall ska arbetsförmågan bedömas i förhållande till arbete hos arbetsgivaren eller i det egna företaget även efter dag 180 i rehabiliteringskedjan.

Någon närmare beskrivning av vad oskäligt innebär i detta sammanhang finns inte i lagtexten. I betänkandet finns dock fem exempel på situationer när det kan anses vara oskäligt att pröva arbetsförmågan mot ett normalt förekommande arbete. De är just exempel och inte en uttömmande lista. Det finns alltså ett visst bedömningsutrymme. Men tanken var att införandet av begreppet oskäligt inte skulle förändra den restriktivitet som ligger i kravet på särskilda skäl. (Bet. 2009/10:SfU13 s. 8 f.).

De fem exempel som beskrivs i betänkandet är i huvudsak sådana där den försäkrade har en allvarlig sjukdom, men det kan inte uteslutas att det finns andra situationer där det också skulle kunna vara oskäligt att bedöma arbetsförmågan i förhållande till ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

11.5.7 Fem situationer då det kan vara oskäligt att pröva arbetsförmågan mot normalt förekommande arbete
Nedan redovisas de fem situationer som beskrivs i Socialförsäkringsutskottets betänkande (bet. 2009/10:SfU13 s. 8 f.). Vad som ska anses vara oskäligt har också prövats i ett antal kammarrättsdomar. Av dessa kan man bland annat dra slutsatsen att det är den försäkrades medicinska status och hälsotillstånd vid tiden för prövningen som är avgörande. Behandlingar eller rehabiliteringsåtgärder som den försäkrade tidigare har genomgått har ingen betydelse (Domsnytt 2013:057 och Domsnytt 2014:017).

Successiv försämring
Det är inte ovanligt även vid allvarliga sjukdomar att den försäkrade har arbetsförmåga kvar och kan arbeta helt eller delvis. I vissa fall skulle han eller hon kunna arbeta i större omfattning i ett annat arbete, åtminstone för en viss tid. Det är dock inte rimligt att begära att någon ska lämna sin anställning eller begära tjänstledigt för att söka annat arbete om det är troligt att arbetsförmågan successivt kommer att försämras och den försäkrade kommer att få svårigheter att på sikt klara även ett annat arbete.

Tillfällig förbättring
En försäkrad med en allvarlig sjukdom kan periodvis få en ökad arbetsförmåga och skulle då eventuellt kunna arbeta mer i ett annat arbete. Men inte heller i en sådan situation är det rimligt att kräva att den försäkrade ska söka ett nytt arbete, om inte den ökade arbetsförmågan bedöms vara bestående.

Medicinsk behandling för allvarlig sjukdom
Prövningen bör begränsas till arbete hos nuvarande arbetsgivare om den försäkrade genomgår en medicinsk behandling i syfte att förebygga en allvarlig sjukdom och den nedsatta arbetsförmågan beror på behandlingen. Så kan vara fallet när den försäkrade har haft en tumörsjukdom och det krävs ytterligare behandling för att minska risken för ett återinsjuknande.

Långvarig rehabilitering
I samband med olyckor och vissa sjukdomar, till exempel stroke, kan den försäkrade drabbas av funktionshinder med betydande konsekvenser för arbetsförmågan. Det kan handla om omfattande brännskador, förlamning, förlust av en kroppsdel eller förmågan att se eller att tala och liknande funktionshinder. Den efterföljande rehabiliteringen kan pågå under en lång tid. Så länge rehabiliteringen pågår enligt en plan som Försäkringskassan godkänt bör prövningen mot hela arbetsmarknaden kunna skjutas upp. Men om rehabiliteringen sannolikt inte kommer att leda till att den försäkrade kan börja arbeta hos sin arbetsgivare igen bör prövningen göras mot hela arbetsmarknaden.

Progressiv sjukdom
Vid vissa progressiva sjukdomar som leder till att arbetsförmågan successivt avtar kan den försäkrade under en begränsad tid ha större arbetsförmåga i ett annat arbete. Inte heller i en sådan situation bör arbetsförmågan bedömas i förhållande till hela arbetsmarknaden.

Sammanläggning av sjukperioder

När en anställd sjukanmäler sig befinner vederbörande sig normalt på dag 1 i rehabiliteringskedjan. Dock gäller att om den anställde mellan två sjukperioder har arbetat en kortare period än 90 dagar, så läggs sjukperioderna ihop. Det betyder att arbetsförmågan kan bedömas i förhållande till andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren, eller mot hela den vanliga arbetsmarknaden redan från början (se rehabiliteringskedjan).

En period om 90 dagar är inte detsamma som 90 arbetsdagar, utan även helgdagar räknas med i de 90 dagarna.

Sjuklönegaranti

Om arbetsgivaren inte tycker att den anställde har rätt till sjuklön kan den anställde ansöka om att få sjuklön från Försäkringskassan. Detta kallas för sjuklönegaranti.

Försäkringskassan kan betala ut sjuklön om den anställde och vederbörandes arbetsgivare är oense om den anställdes anställningsförhållanden eller arbetsförmåga. Den anställde ansöker då om sjuklönegaranti på Mina sidor. Den anställde måste ansöka senast tre månader efter den månad när vederbörande skulle fått sin sjuklön.

Sjukpenning för anställda och sjuklönegaranti, information från Försäkringskassan

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

Sjukpenning, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning – alla ersättningarna baseras på den sjukpenninggrundande inkomsten. Den sjukpenninggrundande inkomsten används till exempel för att räkna ut storleken på sjukpenning, och fastställs av Försäkringskassan utifrån en beräknad årlig arbetsinkomst.

Försäkringskassan fastställer den sjukpenninggrundande inkomsten utifrån den beräknade årliga arbetsinkomsten. När en person inte längre har arbetsinkomster är huvudregeln att den sjukpenninggrundande inkomsten slutar att gälla.

SGI-skydd – Det finns situationer när den som inte arbetar får behålla sin sjukpenninggrundande inkomst. Det kallas SGI-skydd och gäller till exempel vid arbetslöshet under förutsättning att man är anmäld och aktivt söker arbete genom Arbetsförmedlingen.

Särskilda skäl, försäkringsjuridiskt begrepp

Begreppet innebär ett undantag från att bedöma den försäkrade gentemot hela arbetsmarknaden (normalt förekommande arbete). Begreppet förklaras i informationen nedan hämtad ur Vägledning 2015:1 version 8, Sjukpenning, rehabilitering och rehabiliteringsersättning, Försäkringskassan

Det är bra att ha kännedom om detta begrepp och dess kriterier, då Försäkringskassan ibland som ett led i sin utredning kan ställa kompletterande frågor relaterade till tillämpningen av särskilda skäl.

11.5.5 Särskilda skäl
Möjligheten att göra undantag då det finns särskilda skäl infördes den 1 juli 2008, samtidigt med de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan. Syftet var att förhindra en prövning mot ett annat arbete än hos arbetsgivaren när en sådan skulle få orimliga konsekvenser. Om en försäkrad inom kort kan återgå i arbete hos arbets-givaren blir det närmaste en formalitet att han eller hon anmäler sig hos Arbets-förmedlingen i avvaktan på att kunna börja arbeta hos arbetsgivaren igen. Men undantagen får inte bli huvudregel. Därför bör särskilda skäl endast komma i fråga om det finns en hög grad av sannolikhet att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren. Det ställs höga krav på att den bedömning som görs är välgrundad (prop. 2007/08:136 s. 68 f.).

Särskilda skäl kan till exempel finnas när en försäkrad ska genomgå en operation som man utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet kan förutsäga med stor sannolikhet kommer att återställa arbetsförmågan. Särskilda skäl kan också finnas om det utifrån Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd är sannolikt att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren inom viss tid. Det bör framgå av det medicinska underlaget att det finns en välgrundad anledning att anta att den försäkrade kan återgå i arbete och en tidsplan för när det kan ske. Eftersom det ska finnas en välgrundad anledning att anta att den försäkrade kan återgå i arbete och en tidsplan för det förväntas kunna ske bör särskilda skäl endast beaktas vid tydliga diagnoser. Vid mer diffusa diagnoser är det svårt att ha en sådan välgrundad uppfattning (prop. 2007/08:136 s. 68 f.).

Finns det stor sannolikhet att den försäkrade kommer att kunna arbeta i samma omfattning som före sjukfallet senast dag 365 kan bestämmelsen om särskilda skäl tillämpas. Det gäller även om den försäkrade partiellt trappar upp sin arbetstid, så länge han eller hon bedöms kunna vara åter i arbete i samma omfattning som före sjukfallet senast dag 365 (prop. 2007/08:136 s. 68 f.).

HFD har i två mål tagit ställning till om det efter 180 dagar funnits särskilda skäl att inte pröva en persons arbetsförmåga mot normalt förekommande arbeten (HFD 2016 ref. 10 och Domsnytt 2016:06). HFD anförde att det vid denna prövning inte finns något hinder mot att beakta senare tillkommen utredning.

HFD konstaterade att det framgår av förarbetena att det ställs höga krav för att det ska anses finnas särskilda skäl för att inte pröva arbetsförmågan mot normalt förekommande arbeten. Det ska framgå av det medicinska underlaget att det finns en välgrundad anledning att anta att den försäkrade med stor sannolikhet kan återgå i arbete hos arbetsgivaren och det ska även finnas en tidsplan för när så kan förväntas ske. För att Försäkringskassan ska kunna bedöma detta krävs att såväl den ställda diagnosen som prognosen för återgång i arbete är väl underbyggda i den medicinska utredningen. Enligt HFD måste särskilt höga krav ställas när den försäkrade tidigare har gått igenom medicinska utredningar som resulterat i andra diagnoser eller antaganden om återgång i arbete.

Om innehållet
Senast ändrad: