Direkt till innehållet

25(OH)-vitamin D

D-vitaminomsättningen

Det finns två varianter av D-vitamin: kolekalciferol (vitamin D3) och ergokalciferol (vitamin D2).

Människan har 7-dehydrokolesterol i huden. Med hjälp av solens UVB-strålar omvandlas detta till vitamin D3. Vi får även i oss vitamin D3 med födan exempelvis från fet fisk och via kosttillskott t.ex. AD droppar. Vitamin D2 finns i svamp och kosttillskott.

Vitamin D3 och vitamin D2 hydroxyleras i levern till 25(OH)-vitamin D3 och 25(OH)-vitamin D2. Gemensamt namn för dessa båda substanser är kalcidiol. I njurarna sker en fortsatt omvandling till de biologiskt aktiva substanserna 1,25(OH)2-vitamin D3 och D2, vilka gemensamt benämns kalcitriol.

Hur diagnostiseras D-vitaminbrist?

Koncentrationen av 25(OH)-vitamin D är den bästa indikatorn för att upptäcka D-vitaminbrist. Halten 25(OH)-vitamin D i plasma ökar om syntesen eller intaget av D-vitamin ökar.

Ofta bestäms referensvärdet för en substans som populationsmedelvärdet +/-2SD. För D-vitamin skulle ett sådant värde påverkas av bl.a. ålder, kost, klädsel, etnicitet, latitud och årstid. I stället bedöms D-vitaminstatus utifrån patofysiologiska tröskelvärden. Gränsen för D-vitaminbrist har länge dragits vid 25(OH)-vitamin D-koncentrationen 25 nmol/L, eftersom patienter med osteomalaci eller rakit har serumkoncentrationer under detta värde [1, 2]. Nyligen har begreppet D-vitamininsufficiens införts. Det är ett mindre uttalat underskott som kan medföra hälsorisker på längre sikt. Det finns ingen konsensus för gränsvärdet mellan insufficiens (suboptimala nivåer) och optimala nivåer, men 50 nmol/L har rekommenderats [3]. Risk för toxiska nivåer anses föreligga > 250 nmol/L [4].

Analysmetod

Klinisk kemi Halland använder metoden LC-MS/MS för att mäta halten av 25(OH)-vitamin D. Både de enskilda koncentrationerna av 25(OH)-vitamin D2 och D3 och den sammanlagda koncentrationen (D2 + D3) svaras ut. D-vitaminbrist bestäms utifrån den totala koncentrationen av 25(OH)-vitamin D, dvs. summan av 25(OH)-vitamin D2 och D3. På grund av mätosäkerhet vid bestämning av låga koncentrationer utgör 5 nmol/L nedre gräns för vårt analysområde. Koncentrationer av 25(OH)-vitamin D2 eller D3 under 5 nmol/L tas därför inte med i beräkningen av den totala koncentrationen av 25(OH)-vitamin D.

Preliminära kliniska beslutsgränser

Följande beslutsgränser rekommenderas:

D-vitaminbrist: <25 nmol/L [3]

Insufficiens: 25-50 nmol/L [3]

Risk för toxiska effekter: >250 nmol/L [4]

Referenser

  1. Humble, M., D-vitaminbrist kanske vanligare än vi trott. Prevention och behandling skulle kunna ge oanade folkhälsoeffekter. Läkartidningen, 2007. 104(11): p. 853-7.
  2. Prentice, A., G.R. Goldberg, and I. Schoenmakers, Vitamin D across the lifecycle: physiology and biomarkers. Am J Clin Nutr, 2008. 88(2): p. 500S-506S.
  3. Lorentzon, M., D-vitaminbehandling och skeletthälsa – svenska riktlinjer behövs. Läkartidningen, 2014. 111(37): p. 1508-10.
  4. Jones, G., Pharmacokinetics of vitamin D toxicity. Am J Clin Nutr, 2008. 88(2): p. 582S-586S

Senast ändrad: