Med långvarig smärta avses smärta som kvarstår efter tre månader eller efter ett normalt läkningsförlopp.
Den uppstår genom att ett kraftigt och upprepat nociceptivt inflöde till smärtförmedlande nervceller i centrala nervsystemet, orsakar en permanent påverkan på ryggmärgens nociceptiva funktioner som kvarstår efter det att skadan läkt ut.
WHO har i samarbete med IASP klassificerat långvarig smärta som egen diagnos (ICD-11), arbete med att översätta denna till svenska pågår (https://www.socialstyrelsen.se). Förhoppningen är att detta kommer att bidra till att öka medvetenheten om den långvariga smärtan i sjukvården. Enligt diagnosklassificeringen görs indelning i ”primär kronisk smärta” och ”sekundär kronisk smärta”. Primär kronisk smärta utgörs då av fibromyalgi och icke specifik ländryggsmärta. Sekundär kronisk smärta till annan sjukdom utgörs av: kronisk cancerrelaterad smärta, kronisk neuropatisk smärta, kronisk visceral smärta, kronisk postoperativ/posttraumatisk smärta, kronisk huvudvärk/ansiktssmärta och kronisk smärta sekundärt till muskuloskeletal smärta.
Prevalens: Ungefär 40 % av den vuxna befolkningen har långvarig eller återkommande smärta. Ungefär en fjärdedel av dessa har smärtor som leder till sänkt livskvalitet, till exempel med avseende på arbete, sjukskrivning, vårdsökande, upplevt vårdbehov och livsföring. Vanliga långvariga smärttillstånd är ländryggssmärta, artros, ledvärk, huvudvärk, diskbråck, diabetesneuropati, kotkompression, spinalstenos, inflammationer, resttillstånd efter stroke och nedsatt cirkulation. Tillstånd med långvarig smärta är en av de vanligaste orsakerna till besök i primärvården och utgör, efter psykisk ohälsa, den näst vanligaste orsaken till långtidssjukskrivning.
Smärtanalys: Grunden för all smärtbehandling bygger på en smärtanalys, där syftet är att fastställa vilka smärtmekanismer och andra faktorer som påverkar smärtan samt hur patienten påverkas av den. Smärtanalysen är avgörande för val av behandlingsstrategi, den innefattar underliggande orsak (till exempel artros), smärtmekanism samt duration, utbredning och intensitet. Det flerdimensionella smärtformuläret Brief Pain Inventory som innefattar skattning av smärtintensitet, en kroppschablon, karaktär av smärtan, samt påverkan av smärta på dagliga aktiviteter och sinnesstämning, ger ett underlag och stöd vid smärtanalys.
Behandling: Målet är att med hjälp av strukturerade psykologiska och fysioterapeutiska metoder stärka patientens friska sidor, uppmuntra fysisk och ändamålsenlig aktivitet och stödja normala sysslor. Samtal med förklaring och utbildning till patienten om smärtan är en viktig del. Icke-farmakologiska metoder utgör en viktig del av behandlingen, exempel på sådan är; samtalsstöd, fysisk aktivitet, TENS, värme, kyla, nervblockader och kognitiv beteendeterapi (KBT). Många patienter med långvarig smärta har läkemedelsbehandling som bas för sin smärtlindring. Läkemedelsbehandling av smärta ska i möjligaste mån väljas utifrån smärtmekanism. Insatt behandling ska alltid utvärderas noggrant. Vid behandling av långvarig smärta är multiprofessionellt teamarbete av stor betydelse för att kunna tillhandahålla de olika delarna i behandlingen.
Läs mer om behandling i följande dokument:
Läkemedelsbehandling av långvarig smärta hos barn och vuxna - behandlingsrekommendation - Läkemedelsverket Sverige
Läs mer hos andra:
Bäckryd och Werner. Långvarig smärta – smärtmedicin Volym 2. 2021. Liber
Kosek, Lampa & Nisell, Smärta och inflammation, vid reumatiska sjukdomar och vanliga smärttillstånd i rörelseapparaten, 2019. Studentlitteratur
Kosek, Cohen, Baron, med fl. Do we need a third mechanistic descriptor for chronic pain states? PAIN. 2016.