I Sverige diagnostiseras cirka 250 nya barncancerfall per år hos barn upp till 15 års ålder, och ca 300 upp till 18-års ålder. I en svensk enkätundersökning bland vårdpersonal på barnonkologiska avdelningar, framgick att 35 % av personalen ansåg att barnen mycket ofta var sängbundna till följd av smärta, och 30 % ansåg att nattligt uppvaknande på grund av smärtgenombrott var vanligt.
Barn drabbas av andra former av cancer än vuxna vilket innebär ett annat smärtspektrum. Vanliga maligna tumörformer hos barn är leukemier och hjärntumörer, lymfom förekommer. Vid leukemier är smärta mycket vanligt och till största delen relaterad till procedurer och behandlingskomplikationer, även bensmärta kan förekomma. Hjärntumörer kan orsaka huvudvärk. Solida maligna tumörer utgörs t ex av Wilm´s njurtumör, neuroblastom och sarkom, adenocarcinom är ovanligt hos barn. Tumörerna kan växa in i vävnad, trycka mot nerver eller ge metastaser i ben. Procedursmärta är vanligt förekommande vid vård av barn med cancersjukdom, vid lumbal- och benmärgspunktion kan det många gånger finnas behov av kortvarig generell anestesi.
Cytostika Inducerad Perifer Neuropati, som är vanligt efter behandling med Vincristin (ges vid ALL), kan ofta ge neuropatiska smärtor i ben och käkar. Samt ge upphov till Visceral neuropati med nedsatt tarmmotalitet, vilket kan orsaka smärtsam förstoppning och ibland även paralytiskt ileus.
Efter cytostatikabehandling kan barn få smärtande mucositer som försvårar eller omöjliggör oralt intag. Mucosit-smärta är ofta mycket intensiv. Kan även ge upphov till sekundär svampinfektion.
Procedurrelaterad smärta som är vanlig hos barn och ungdomar med cancersjukdom är:
- Nålprocedurer, blodprovstagning, insättande av perifer venkateter, nålsättning i subkutan intravenös port
- Kateteriseringar
- Punktioner såsom lumbalpunktion med intratekal injektion av cytostatika (utförs ca 15 gånger under ett behandlingsförlopp hos barn med leukemi och lymfom).
- Benmärgsaspiration och benmärgsbiopsi, fin- och mellannålsbiopsier i samband med diagnostik
- Torakocentes, laparocentes
- Bilddiagnostiska procedurer
- Kirurgiska ingrepp
Smärtskattning och smärtbedömning: Inom pediatrisk onkologi återfinns både akut smärta, genombrottsmärta (smärttoppar som bryter igenom hos en patient med grundmedicinering av opioid) och långvariga smärttillstånd. Utvärdering av smärta sker antingen genom barnets egen självskattning, vilket är det bästa om ålder och kognitiv förmåga möjliggör detta. Beteendeobservation i kombination med bedömning av det fysiologiska stressvaret (bltr, puls, andningsfrekvens, muskeltonus, hudfärg) kan väljas vid lägre åldrar.
- Smärtskattning (beteendeskattning) nyfödda barn; ALPS Neo, eller EDIN
- Preverbala barn 1 mån – 3 år, (beteendeskattning) FLACC
- Från ca 4 år, ansiktsskala (Faces Pain Scale – Revised, FPS-R). Finns dock en risk att ansiktena som utrycker smärta, kan förväxlas av barnet med andra känslor t ex oro. Krävs noggrann förklaring om att det är smärta som avses.
- Barn från 5-6 år kan använda en enkel skala som innehåller ”ingen smärta”, ”lite smärta”, ”medelsvår smärta” och ”svår smärta”. (Pain Word Rating Scale, PWRS)
- Från 5-6 år, CAS (Coloured Analogue Scale).
- Från 7-8 år och uppåt Numerisk skala 0-10 (NRS) eller Verbalt beskrivande skala med orden; ingen-, lätt-, medelsvår- eller svår smärta.
- Smärtteckning av barnet/ungdomen på en kroppschablon är informativt och bidrar till en känsla av delaktighet. Barn från 8-års ålder kan urskilja karaktären av smärtan.
Närståendes bedömning är central för smärtanalysen. De känner barnet väl och kan tyda diskreta smärtutlösta beteendeförändringar. En smärtdagbok, förd av närstående i samband med medicininställning kan vara av stort värde. Smärtanalysen bygger på; sjukhistoria med skattning av smärttillståndets sensoriska, affektiva och kognitiva komponenter.
Behandling: Vid procedurrelaterad smärta, se box Procedurrelaterad smärta. Vid övrig cancerrelaterad smärta, samma metoder som för vuxna; smärtanalys med en bedömning av smärtmekanism. Är smärtan nociceptiv eller neuropatisk, eller en blandsmärta av båda, val av behandling utifrån detta. Kombinationer av läkemedel ger additativ effekt, detta kan utnyttjas som opioidsparande, biverkningar såsom sedering, illamående och tarmdysfunktion kan genom detta reduceras. Vid otillräcklig smärtbehandlingseffekt bör man alltid överväga förekomst av odiagnostiserad neuropatisk komponent.
Teamarbete med olika vårdprofessioner som samarbetar är av stor betydelse. Icke-farmakologiska metoder såsom samtalsstöd, kognitiv distraktion - däribland lekterapi, TENS, värme, kyla, och avlastning/lägesändring är metoder som kan bidra till smärtlindring.
Läs mer om behandling i följande dokument:
Riktlinjer för smärtbehandling vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus (karolinska.se)
Läs mer hos andra:
Lundeberg och Olsson. Smärta och smärtbehandling hos barn och ungdomar. 2016. Studentlitteratur
Werner och Bäckryd. Akut och cancerrelaterad smärta. 2019. Liber
Werner och Leden. Smärta och smärtbehandling. 2010. Liber