Procedurrelaterad smärta, det vill säga smärta som är relaterad till ingrepp, är mycket vanlig hos barn och det är en stor utmaning att ta hand om denna smärta på ett bra sätt. Exempel på procedurrelaterad smärta är; smärta i samband med provtagning, venkateter-insättning, injektioner, bukpalpation, sårvård, reponering av fraktur, suturtagning, ”stift”-dragning, lumbalpunktion, benmärgsprovtagning och andra förekommande undersökningar.
Procedurrelaterad smärta och oro kan minskas genom information till barnet om vad som ska hända, det är viktigt att barnet har en känsla av kontroll. Aktiv och passiv distraktion i form av bilder, musik, dataspel, kontrollerad djupandning och ”guided imagery” (ex. se film med kall, frusen miljö vid omläggning av brännskada), är tekniker för att avleda uppmärksamheten från proceduren. De flesta situationer i samband med procedurer går idag att klara av med tillgängliga metoder, utan att det blir ett ”övergrepp” med fasthållande. Det kräver dock kunskap, uppmärksamhet och är resurskrävande. Forskning har visat att en balanserad hållning, där vårdgivarna tar en ”klinisk paus” ibland kan användas, för att ge tid att överväga barnets önskan och finna alternativ. I FN:s barnkonvention, som antogs 2020 i den svenska lagstiftningen, är en av huvudprinciperna att alla barn har rätt att utrycka sin mening och få den respekterad.
Vuxna har lättare än barn, att med sin utvecklade kognitiva funktion förstå innebörden av smärtan och värdera dess hot. En blodprovstagning upplevs därför vanligen av vuxna som en mindre och betydelselös smärta. Barnet har inte denna kognitiva förmåga utan styrs mycket mer av sitt emotionella system. Smärtan kan därför upplevas som hotande och skapa rädsla. Psykologiskt omhändertagande, minskad rädsla, information och tröst är därför speciellt viktigt vid omhändertagande av barn med smärta. Farmakologiska tekniker är av största betydelse, för att undvika onödig och skadlig smärta hos barn och ungdomar.
Smärtskattning: Bör ske före, under och efter alla smärtsamma procedurer. Vid kortvariga procedurer används smärtskattning för utvärdering av given behandling, vid mer långvariga procedurer används smärtskattning för att kunna anpassa pågående behandling.
Behandling: Farmakologisk behandling vid procedurrelaterad smärta inkluderar kombinationer av läkemedel. Ytanestesi (hudbedövning), paracetamol, NSAID/cox-hämmare, opioid, alfa-2 agonister (klonidin, dexmetedotomidine) och lustgas används.
Hos nyfödda används ibland sockerlösning i samband med procedurer som ger upphov till obehag och smärta. Det har observerats att barn i neonatalperioden som får sockerlösning vid smärtsamma procedurer har en kortare och mindre intensiv skrikperiod och ett generellt lugnare beteende.
Läs mer om behandling i följande dokument:
Riktlinjer Läkemedelverket, 2014, Behandlingsrekommendationer för smärtsamma procedurer hos barn och ungdomar
Läs mer hos andra:
Riktlinjer för smärtbehandling vid Astrid Lindgrens Barnsjukhus
Lundeberg och Olsson. Smärta och smärtbehandling hos barn och ungdomar. 2016. Studentlitteratur
Werner och Bäckryd. Akut och cancerrelaterad smärta, smärtmedicin volym 1. 2019. Liber
Koller & Goldman. Distraction Techniques for Children Undergoing Procedures: A Critical Review of Pediatric Research. J Pediatric nurse. 2012.
Lee, Yamada, Kyololo, med fl. Clinical Practice Guidelines for Acute Procedural Pain: A Systematic Review. Pediatrics. 2014.