Smärta beskrivs som en komplex och multidimensionell upplevelse, som innefattar en sensorisk- (sinnesförnimmelse), en affektiv- (känsloläge) och en kognitiv dimension (förståelse-bearbetning).
Sensoriska-diskriminativa: Lokalisation, intensitet, karaktär, typ av stimulans, tidsmässigt förlopp.
Emotionella-affektiva: Stress, rädsla, ångest, nedstämdhet, ilska, frustration, vegetativa reaktioner, psykosomatiska reaktioner.
Kognitiva-evaluerande: Orsak, betydelse, tidigare erfarenhet, konsekvens, val av strategi, aktivering av skyddsreaktioner.
Smärta uppstår genom nociception, det nociceptiva systemet varnar individen för vävnadsskada, det innefattar specialiserade receptorer; mekano-, termo och kemoreceptorer som har till uppgift att upptäcka vävnadsskada. Nociceptorer finns i hud, slemhinna, muskler, ben, ledkapsel, inre organ och hjärtkärlsystemet. Nervceller överför impulserna till ryggmärgen och vidare upp till hjärnans omkopplingsstation, talamus. De nociceptiva signalerna bearbetas i det limbiska systemet, hjärnbarken och de basala ganglierna, vilket ger upphov till den flerdimensionella smärtupplevelsen. Lokalisation och smärtintensitet tolkas i somatosensoriska områden i hjärnan.
Smärtupplevelsen är komplex, vid bedömning och behandling av smärta behöver det beaktas att smärtupplevelsen som registreras i hjärnan hos individen, modelleras och påverkas av; psykologiska, sociala, existentiella och kulturella faktorer.
Kunskapsunderlag:
Werner och Bäckryd. Akut och cancerrelaterad smärta, smärtmedicin volym 1. 2019. Liber
Werner och Leden. Smärta och smärtbehandling, 2010. Liber